saraalvarsson

Att jag saknar det sociala som verkar vara väldigt begränsat för min del här uppe. Jag vet att det inte är konstigt alla gånger när jag har har jobbat 24-7 varje dag i nästan ett år. Men det är en stor saknad av att ha folk i sin närhet. Kanske därför jag är extra sårbar när inte Staffan är hemma, som ikväll tillexempel. Det är inget roligt alls. Ursh ibland känns det inge bra alls. Samtidigt vet jag att de personerna jag har hemma, tycker i många lägen att det jag inte hör av mig och verkar vara smått försvunnen. Men det har inte varit lätt när det gäller den biten, det är som om man skjuter det framför sig allt för mycket tills man slutligen inte kommer ihåg att man skulle ta tur med det. Jag är expert på att hamna i den cirkeln. Både när det gäller familj och vänner. Brister man har, så det är väl inte konstigt att man snart inte har så många kvar. Och inte ser det bättre ut här uppe.....