saraalvarsson

Denna bild är snart 8 år, helt sjukt när man tänker efter. Den tar mig tillbaka till en tid då allt var annorlunda. Inga förväntningar och inga krav, man tänkte inte så mycket. Kortet är från vår klassresa i nian. Ibland önskar jag att jag kunde få gå tillbaka till skolbänken och inte behöva vara så vuxen. Ta en dag i taget, plugga lite och umgås med underbara vänner. Nu är det inte så mycket stillhet, många krav som ställs och utmaningen att ta ansvar som en kvinna inte en liten tjej. Ibland saknar jag framtidsplaner nummera, jag vet inte var vägen ska leda mig. Då visste jag att basketen var mitt liv, min vardag och mitt tidsfördriv. Där ställde jag kraven på mitt sätt, jag bestämde över mig själv och var jag ville komma. Det ända som blev käpparna i hjulet denna gång var att kroppen inte bar den sista tiden. Utsliten som ung, inte roligt. Men det är kanske smällar man måste ta.

Klart jag är nöjd med mycket där jag är idag, jag har en underbar sambo/familj och vänner. Men det känns så ofta att något saknas, att ha en dröm. Förstår ni vad jag menar? Att inte ha ett mål i tunneln att nå, man står och trampar på samma ställe. Jag får helt enkelt ta mig en funderare och se om drömmarna finns där någonstans, även om jag kommer få leta ett litet tag.....